ASTRID RISBERG
YARI BLUE / ASTA RIS
WORKSHOPS / EVENTS / SOUNDBATHS ETC
ASTRID RISBERG
YARI BLUE / ASTA RIS
WORKSHOPS / EVENTS / SOUNDBATHS ETC
kl.11.23 till 03.37, 22024.-AstaRis.pdf
Några dikter och låttexter
en dikt / ett brev till himmelen, kanske når det dig
Vårtecknen ligger tätt framför mig och jag minns inte vad blommorna heter
Jag hade velat ringa dig nu
höra vad du ser från din balkong
Falla in i vårt tempo
vår jargong & visor
drottning av bisatser, du yrde mellan trådar
ibland plockade jag upp, oftast fick det ligga när du röjde vidare
Jag tänkte att du var den ouppmärksamma av oss
rastlöst ledd av busstabeller och kvällplaner
jag lyssnade knappt när du visade allt jag kommer ifrån
Jag började väga dem mer noga på grund av dig
Låta ord klinga välvalt
För ditt intresse låg i skönhet
Så jag tänkte på takt och betoning, tala ärligt
“Och tydligt “nästan skrek du
lärarinnan från vika
poesin trädde fram utan anspråk i allt
Och fantasin var lika färgstark på vår sida av horisonten
Allting har melodi när en inte har för bråttom
jag minns aldrig att vi talade till punkt
samtal som nu känns som de viktiga ljuder sitt tredje ackord, inget avslut
Känns som så lite ryms i ramsorna
Glömska skrämmer nu när jag inte kan nå dig
Vad ser du från din balkong Anna- Stina?
Blev din syn bättre efter livet
Du gav det suddiga form
I vindfyllda träd beskrev du segel och mast
Vågorna som fåglar med fart
Kan annan kärlek ersätta min saknad?
Jag tror att jag vet mitt svar men hade gärna hört ditt
Finns det en dikt jag kunnat nyttja?
Joll hade du nog sagt om att inreda vårt rum med annat,
ja jag vet, och jag minns att inte skämmas
dikter för levande och döda för inne i oss öppnar sig valv bakom valv oändligt
Den jag var med dig är nu utan sällskap
vid en utsikt av vårtecken,
bland trendiga maträtter du hade tyckt var löjliga
Hoppas du hann allt du ville, jag bär dina sjalar och melodier och en saknad
jag bor några kvarter från där du höll utkik
jag tror inte du finns kvar hos oss.
Blommorna du planterade växter längre än jag står rakt
Tack farmor
2016 - en dikt
Jag har vridit- och kramat ur mina minnen av dig
Mina knogar är röda och vita
Mitt hjärta har gälar, Du känner inte mig mer.
jag är precis som du minns mig, jag minns
ingenting jag vet inte vad vi faktiskt var med om
Minnen har jäst eller skalats av längst vägen
Förvrängts eller är i en påhittad ordning
Det har gjort ont
det brann och jag stannade i värme
fromade askan till verk
den tar mest plats
Jag tänker på annat nu
till jag minns
förlåt mig en snabb fråga bara
Jag minns inte hur din doft var
Förrän jag påminns, om och om igen
allt tar mest plats
2016- en dikt till
varje ord var välvalt
eftersmak
snart försvinner allt bort
jag smälter mot din tunga
drick mig med ett glas vin
jag minns oss som nått asfint
eftersmak snart försvinner jag bort
Önskar din röst att hitta orden, 2019
önskar din röst att hitta orden
önskar orden din röst
att sorgers insikter inte dröjer
mod att ta dig för
jag tror jag vet vad du försöker säga
och jag blir inte rädd när jag ser dig förändras
du har inget att skämmas för
önskar din röst att hitta orden
önskar orden din röst
oavsett om jag är med
mod att ta dig för
03/08/2016
handstilen slarvig rinner ut som saliv
jag kände aldrig rädsla
fanns ingen rimlig plats att sätta punkt
undrar om det kommer kunna kännas så igen
Jag vill inte verka bättre än vad jag är
Jag hoppas att mitt namn väcker en undran i dig
en basfrekvens
kanske en saknad
du behöver inte höra av dig
Jag kommer aldrig bli som innan dig
Jag blundar, ser mitt ansikte genom dina händer
har bäddat för ett år i sorg
När du släpper, rinner jag som sand över golvet.
du är färdig, ser på när jag knyter mina skor
jag har aldrig älskat innan
Allt kommer inte alltid att vara ditt
2017- tvättmaskin
Sagan fick ett slut
du kommer inte se mig gråta
byter blad och går ut
kommer inte kunna sova
vattnet smakar lakrits
tredja dagen bakis
tidsfördriv ger ingenting
tiden går som vanligt
tar den sista ciggen ut paktet som jag bad dig sluta röka
vadar ut och badar i de lakan som var våra
här finns inte nått att säga
här finns inte rum för poesi
när minnen faller ner som löv
tummlas som i en tvättmaskin
Scenography Rebecca Eriksson Wig & mask Josefine Swahn Photography Juliann Louise Larssen